Vad gör man om man verkligen behöver någonting? När man verkligen, verkligen, verkligen behöver någonting? Om man blir fullständigt galen för att man vill ha det så mycket och om det fäst sig i varje tanke och vägrar försvinna därifrån? Vad gör man då?

Hur beter man sig när det blir ett begär att få det man önskar och en huvudprioritering att förverkliga det? Hur gör man om man bara vill skrika för att man hade blivit så glad om det faktiskt vore som man önskade det var? Och hur vore det om det inte var så krångligt utan faktiskt blev så? Vad gör man när man inte längre kan sova om nätterna, och inte koncentera sig för att samma ämne ständigt fäster sig som en post it-lapp i pannan? En post it-lapp omöjlig att kasta bort, och en lapp man faktiskt inte heller vill slänga?

Vad säger man när man vill tränga undan alla de gamla minnena för att verkligen försäkra sig om att det nya får plats? Om det man vill vrider ur en som en svamp, och om man fullständigt sjunker ihop om inte drömmen skulle förverkligas? Jag tvivlar på att jag någonsin tänkt såhär förut, men om så är fallet var det för längesedan. Jag hade glömt den här känslan och jag vet fortfarande inte vart jag ska ta vägen. Jag vet vad jag vill, men inte vad jag begär av det. Jag är bara så omtumlad.. Och lite sådär läskigt lycklig p en och samma gång.

1 Kommentarer
2010-09-29 @ 23:52:14 / Direktlänk / Mina ord