Ibland gömmer jag mig för verkligheten. Pressar under alla tecken på sårbarhet under sängen. Jag gör mig av med alla spår från den jag en gång varit. Från den tjej jag många gånger aldrig förstod varför jag förvandlades till.
Men så kommer de där dagarna man stannar upp. Då allt det som rutiner tagit hand om ifrågasätter varför man skjutit undan. Då man inser att man kanske inte hade varit den person man är idag, om man inte begått alla de misstag man en gång begick. Jag är den jag är och jag hade inte varit sådan jag är idag om jag inte hade gjort mina misstag.
Det finns de som kanske inte förstår att de gjort fel för stunden, som inte lär sig omedelbart, och sådan har jag också varit. I somras lovade jag saker jag gång på gång bröt samman som kvistar. Saker som var alldeles för lätta att inte bry mig om, men som jag också inte klarade av att hantera. Jag hade styrkan att komma på fötter igen och den jag är idag gläder varje dag andra människor. Det handlar bara att ge sig fan på saker och ting, hur ensam och utelämnad man en gång känner sig för stunden.
Ja det skulle man kunna säga! Jag har inte alls tid att blogga nu mera. Jag jobbar, kommer hem sent och sover. Men jag ska inte klaga det är otroligt skönt att ha ett jobb med schema.
Nästa vecka blir det tre dagars jobb 13 timmar per dag. Men det är bara skönt, eftersom man aldrig är sysslolös på mitt jobb. Sedan på fredag när jag är ledig ska jag planera och anordna en middag helt själv för 10 personer. Ska bli spännande.
