...att jag verkligen har fått nog. Jag orkar verkligen inte längre befinna mig i huset med "familjen" något mer. Jag känner mig otroligt utstött och inte delaktig överhuvudtaget. Jag kan bara tala om att det är "hon" som förstör och gör att vår familj splittras! Vet inte vad jag ska göra eller säga, men jag måste väll någon gång få lätta på mitt hjärta? Jag vet bara att jag inte längre tänker ta hänsyn till någon längre. Jag skiter fulltsändigt i om jag förstör deras förhållande, för min familj eller något överhuvudtaget. För vem bryr sig om att det är pga "hon" som jag verkligen bryts ihop totalt eller att jag snart går under jorden!? Inte en jävel kommer kunna ta ansvar för det! Jag kommer bara få höra att jag springer runt och gråter en skvätt bland alla människor för att få medlidande och gör att det börjar ta avstånd från min pappa pga att jag sprider lögner! Jag förstår inte att han själv kan se hur han beter sig. Utan allt skylls på mig!!!!
Just nu går det två herrar där hemma hos mig och tror att det är något, det springer runt och viskar/pratar i låg ton, som planerar hur det ska göra om hemmet utan mig. Jag fick inte ens veta att ena herren skulle jobba natt natten som var, vilket gjorde att jag blev jätte chockad när han satt där vid köksbordet och var spydig mot mig när jag vaknade upp imorse. Jag råkade dessutom höra det prata om att det skulle packa ihop vagnen från campingen och jag vet att det gör de endast för att jag inte ska kunna ha en "frizon" någonstans.
Något måste vara otroligt fel eftersom han vägrar vara vän med sin dotter. Han skulle acceptera mig som vän om vi skrev på ett kontrakt. Helt jäkla sjukt
Därför har jag nu gått från huset i en timme med stora blåsor på mina fötter, som dessutom blivit dubbelt så stora och många många flera. Sveda och värk samt storgråtandes förbi alla glada barn, alla lyckliga människor och pensionärer
Jag förstår inte hur människor tänker, om det tänker överhuvudtaget vilket jag börjar tvivla på väldigt starkt! Jag har ofta fått höra nu den senaste tiden om saker som rör bilder, bilder som jag har på min facebook, på min dator osv. Vem i hela världen ska bry sig om vilka bilder jag har. Det är väll ändå mitt bekymmer vad jag har för bilder, vilka bilder jag väljer att inte ta bort osv. Jag tänker inte ta bort bilder på "han" bara för att människor säger det som inte ens är delaktiga i själva bilden bara för de inte gillar personen i frågan. Jag tänker ha de kvar för jag kan stå för vad jag gjort i mitt liv, vilka människor jag delat mitt liv och upplevelser tillsammans med.
Är det rätt att bara ta bort flera månader av bilder? Jag tycker inte man ska behöva det. Jag orkar inte försvara mig längre med det här. Har jag väl beslutat mig för något så är det så. Förstår bara inte varför man inte bara accepterar det jag gjort och personer som fastnat på mina bilder i.
De personer som verkligen inte kan acceptera de att jag delat mitt liv med vissa personer eller vad jag gjort överhuvudtaget, kan fara så långt det bara går =)))
För att inte tala om vilket rama skrik det blir bara för jag la upp en profilbild på mig och mina föräldrar! Den bilden var tvungen att tas bort direkt för tänk om nya "flickvännen" skulle se den. Men fy helvete ta dig vad arg jag blev. Jag skiter väll fullständigt i hon. Vad än man går in i för olika slags relationer tycker jag att man borde respektera de familjer som finns även om det är splittrade eller inte. Varför ska det vara så orättvist? Jag kan dessutom inget göra.
Jag känner att livet börjar ordna upp sig nu. Just nu känns nästan allt bra. Ja precis, nästan allt! Och jag menar inte att klaga, för då har vi alla fattat det fel. Det enda jag inte fullt ut kan uppskatta är något jag egentligen aldrig kunnat hantera, så varför då klaga? Förstår verkligen inte.
Jag har under de senaste veckorna lärt mig att uppskatta nuet. Och visst är det kanske en av de mest uttjatade klyschorna i världen, men ändå. Att tänka på hur skönt det är att duscha, hur mycket jag uppskattar de där små komplimangerna ifrån mina vänner, eller hur mycket ett leende ifrån en främmande människa kan betyda. Börjar man se livet för vad det är, och inte för hur det hade kunnat vara med eller utan diverse småsaker så lovar jag att man kommer uppskatta det hela på ett helt annat sätt. Det har funkat för mig och jag tror inte att det är en tillfällighet.
Fick en anonym fråga igår, trots att jag inte gillar sånt tänkte jag iallafall ge dig ett svar. Jag har ingen pojkvän och har inte haft de senaste 6-7 veckorna? Tyvärr går det inte ens att hålla kontakt på något konstigt vänster antar jag vilket är synd! Men jag kan skriva om kärlek trots att det inte finns någon speciell för mig just nu. Haha =) nästa gång tycker jag du kan stå för vem du är iallafall.
En annan kommentar löd om hur jag orkar med att leva ett sånt tufft liv? Jag antar att jag vant mig att hantera vissa situationer, medans andra bara vill sänka en totalt. Man får helt enkelt komma fram till vad som känns bäst för en själv och för mig tror jag att det bästa är om jag håller mig till de människor och saker som förgyller mina dagar istället för att hålla mig till personer som bara är ute efter att trycka ner mig. Jag försöker varje varje dag, men det är inte varje dag jag har orken att stå emot. För vissa dagar är mer kämpigare än de andra.
Fasade för denna dag redan igår kväll. Men den är lugn just nu men det kanske är för att alla flytt fältet och sover över på andra ställen? Får se morgondagen imorgon! Jag kan inte säga att jag har haft en tipp topp vecka hemma i det nya huset med personerna som bor här men om man bortser från det har det varit helt okej, men tråkig då jag inte alls har psyket att bara gå innan för dessa väggar utan att göra något. Jag måste hitta jobb snarast och fly från fågelboet om jag ska kunna nå mitt mål som jag satt. Dock har jag redan idag sökt 9 olika jobb och i bostadskön står jag nästan i toppen utav listan. Nu är det bara kämpa.
Sen händer det något i mars också som jag ska försöka mig på, Får se hur det går =) en sak som jag absolut inte gillar men det är nog på tiden att komma över gammalt grovel???!
Just nu sitter jag och väntar på att första lagret utav min målade vägg ska torka. Jag är verkligen en impuls människa som kan hitta på det mest märkligaste när man absolut inte har något att göra. Dagens sysselsättning blev alltså målning. Kanske blir en bild på detta imorgon?
Jag är omringad av världens bästa människor äldra som unga som små =)))
Hur ska jag kunna låta dig gå med alla dessa analyser? Då jag undermedvetet studerar varenda bokstav du skriver till mig och varför du faktiskt gör det? Hur ska jag kunna tänka bort dina bra sidor när jag inte kunnat göra annat än att endast se dem? Jag har kommit till en punkt då jag inte längre orkar stå på din sida. Då jag numera väger vad som är bra respektive dåligt, för mig. Jag har insett att jag inte längre kan tala för ditt parti när du i princip aldrig talat för mitt eftersom jag faktiskt är smart och du har aldrig förstått någonting. Jag orkar inte hur mycket som helst, älskade du. Hur skulle jag kunna?
Det är dags att bestämma hur du vill ha det, vad du vill minnas och varför du beslutar det du gör. Det är dags att se det ur andra vinklar, kanske till och med pröva på det du alltid förkastat. Men hur skulle du kunna, när du aldrig tagit dig modet förut?Du behöver inte spela oberörd när jag vet att du inte är det. För du kommer aldrig att vara oberörd vad du än beslutar dig för, och jag, jag kommer alltid vara någon för dig. Din första och kanske även din ende som står kvar. Men vad spelar det för roll om vi helhjärtat går skilda vägar och vad spelar det för roll när du aldrig efter vad som hände vågat möta min blick?
Familjen är viktigast eller hur? Varför gör man då som du gör.
Jag hatar att se människor gråta, jag hatar att veta att det inte finns något jag kan göra. Nu har jag fått bevisat att jag absolut inte kan göra något. Varför var det här tvunget att hända dig, du har fått vara med om så mycket. Du är den sista personen som förtjänar det här!
Under de senaste månaderna har jag haft väldigt svårt att tänka innan jag agerar vilket för mig bara har inneburit negativa påföljder. Jag har förlorat vänner, tillit gentemot föräldrar och så mycket på att bara inte inse vad jag håller på med. Mycket har handlat om att jag baktalat folk jag kanske egentligen inte känner så pass väl för att kunna ha en egen uppfattning om, men det har även handlat om att jag bara kunnat tänka i efterhand vilket gör att jag bara mått sämre även om jag velat tro motsatsen.
Jag har inte trott att jag inte har makten att göra något åt det. Att jag faktiskt har storheten att avsluta den idioti jag håller på med. Det kan kännas som om man är totalt maktlös men det är ändå du som styr över hur ditt liv ska stakas ut. Har jag någonsin tänkt på det ur det perspektivet?
Lär dig att alltid sätta dig själv i första hand. Lära sig känna vad som är bäst för sig själv och vad som gör mig illa. Och tänk innan man gör något som kan kännas rätt för stunden. Kom med inställningen att alla har något som tynger ned dem och att jag inte borde nedvärdera innan du känner någon. Jag har precis börjat och det är inte lätt, men det måste göras då man upptäcker att man inte längre vet vem man är. Du ska trots allt leva med dig som person hela ditt liv, och vem mår bra av att gestaltas som en l"hitler"? Jag fixar inte den jag blivit och varit, och ibland måste man, trots sitt självfortroende, erkänna att man är ett monster som jag varit ett bra tag.
Ingen kan någonsin säga att det har varit lätt, för det har det inte. Det här har aldrig varit lätt. Faktum är, att jag aldrig tidigare gått igenom något svårare. Kanske är det alltsammans en fas, något jag måste gå igenom för att det ska bli bättre senare. Kanske är det bara mitt humör som gör att det faktiskt inte påvisats några markanta framsteg överhuvudtaget. Jag vet faktiskt inte.
Jag har mig själv på min sida. De närmsta vännerna och hela livet framför är också till för att stanna. Åtminstone vad jag är medveten om såhär långt. Jag ser ingen anledning till varför det inte skulle fungera? Varför jag inte skulle kunna hantera situationen då jag har alla förutsättningar att lyckas, med mig i bagaget? Jag tror allt handlar om mod, hopp och en enorm viljestyrka. Även om omgivningen antar att den saknas, krävs det styrka att bevisa motsatsen. Och visst fan kan det ta tid, men ibland är det faktiskt det enda som behövs för maximal övertygelse.
För trots allt, tror jag att jag kan fixa det. Det måste vara det viktigaste.
innan jag lägger mig blir det några tankar nerskrivna.
Är det inte konstigt hur människor kan förvåna en? Hur man näst intill tvingas leva i trångsynt förvåning? Hur man hela tiden tror människor ska bete sig bättre än vad de i framtiden visar sig göra?
Vi människor ser inte det som händer bakom våra ryggar, och kanske är det logiskt, eftersom det aldrig är meningen att man faktiskt ska få veta. Det händer ju trots allt utanför vårt medvetande, utanför det vi praktiskt taget ens anar och allt beroende på att de som pratar om oss känner oss för väl. Och är det inte konstigt? Konstigt för att människor man alltid värderat högt plötsligt pratar skit om vad man sagt eller gjort, och ännu konstigare för att de vet att man hela tiden respekterat dem?
Vad är grunden till detta ständiga baktalande? Till att man nedvärderar någon som ser upp till en? Att man måste framföra sin/sina fakta/åsikter om hur någon gjorde eller inte gjorde si eller så? Jag har inga baktankar med att skriva det här. Inget egoismbudskap om att jag är bättre än andra ligger bakom att jag skriver det här överhuvudtaget. Allt handlar om att jag fått se så otroligt mycket dåliga sidor av båda människor som står mig nära och de som jag inte känner.
Och hur mycket jag än vriden och vänder på det för att hitta någon slags logisk förklaring så går det inte. Jag förstår inte.
Vi har fortfarande inte fått vårt internet hem till huset, så jag sitter på "dongel" internet och jag har nu kommit fram till att det är den sämsta upptäckten som har upptäckt. Det funkar aldrig för mig och när de väl funkar går det i snigelfart. Bättre med trådlöst som funkar i hela huset som dessutom är mycket snabbare.
Idag har jag inga planer jag skruvade just ihop ett skåp till badrumet och satt ihop köksbordet som kom igår. Har absolut inget vettigt att skriva idag.
det här är aldrig lätt att handskas med. Känner ett enormt stort svek inom mig. Jag hade aldrig någonsin trott att dessa människor någonsin ens kunde ha ett sånt här sjukligt beteende, speciellt inte när det påstår att det är "så vuxna". Jag vet dessutom att de berörda personerna läser min blogg. Jag har inga som helst problem med dig, er, familjen, släkten eller allt vad de nu är som är involverat i ert liv. Men jag är sjukt besviken på detta beteende och stora svek! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vara vän eller ovän, ogilla eller gilla, prata eller ignorera?
Har stött på många falskheter de senaste dagarna och det är också väldigt tråkigt, inte för att jag har någon som helst lust att bry mig längre. Men att bara på så kort varsel vända sig totalt. Det är sjukt! Många konstigheter händer nu på kortvarsel.
Jag vill inte hänga ut någon, men jag blir bara så oerhört irriterad. Speciellt när man får höra att man inte får prata med mig eller blandar in mig i saker jag inte alls har något med att göra.
Nu ska jag till tandläkaren. Skriver mer när jag har tid.
det här går inte, vi spolar över denna dag. Jag känner mig som en levande död människa! =)) Igår hade vi som sagt kräftskiva, inte för att jag äter skaldjur för fem öre. Men jag var med och snapsade med Micke och Freddi eftersom jag var så seg i starten och den hamnade innanför tröjan dessutom. Började fundera på om jag hade hål i läppen? Gårdagen bjöd på mycket trevligt sällskap ändå in på småtimmarna, vi satt nog uppe tills det blev ljust ute igen, cirka halv fem på morgonen, blev väckt halv elva!!!!!!!!!!!!!!!? Jag blev skit förbannad, för det värsta jag vet är att bli väckt speciellt när någon bara står och dunkar, dunkar, dunkar och aldrig ger sig.
Blir väckt påmorgonen = dåligt morgonhumör resten av dagen.
När jag kom hem blev det tjafs eller vad det nu var. Sedan fick jag skjuts ner till mamma utav bästaste T! Här nere åt vi middag tillsammans med mormor och morbror eftersom min mamma fyllde hela 36 år idag, när ska hon bli gammal egentligen? Känns som jag kommer hinna fylla 50 år!!!! =))
Undra vad jag ska göra nu? Lägga mig antar jag, fast först ska jag flörta ihop ett samtal OCH vänta på att få ett sms eller samtal från en person. Jag är såå nyfiken så att jag spricker. Det är en sak som gör en människa glad gånger tre, en väl planerad sak... Hmm det är det ända jag fått veta. Ska bli spännande att få veta vad det är.
Jag är vaken, men jag är oerhört trött. Vi la oss inte i sängen förän runt halv fem i morse. Just nu är jag riktigt sliten och vill bara lägga mig igen och somna. Men jag kan inte, får göra de ikväll. Idag fyller min mamma år så jag ska dit och sova över natten och imorgon blir det tandläkaren kl tio.
Sitter här i min ensamhet, så långt bort jag kunde komma. Jag tycker det visserligen är skönt att få egentid med sig själv, slippa alla tjafs och bara komma bort dock var resan hit en lång historia. För det första hade jag en oerhört tung resväska på hjul vilket var guld värt just idag. För att återgå var det mindre trevlig att det hoppade på en vilsen alkis som självklart satte sig bakom mig och började skrika och innan han skulle gå av kom det även en spy upp från hans mage, kunde min dag blivit något värre? Nej jag skulle inte tro det.
Jag har kommit fram till att denna dag har varit en riktigt otroligt skit dag! Mitt humör har inte alls varit på topp om ens i balans. För det har svajjat hej vilt idag.
Men om man bortser från detta antar jag att jag har ändrats totalt, alla jag möter på säger att det upplever mig som mycket mer avslappnare och gladare nu för tiden, till stor del är det nog faktiskt så men jag undrar varför? Det känns verkligen som att jag kommit in på banan igen där balansen och farten fördelats jämt. Jag hoppas och tror att jag kommer klara av de framtida kurvorna som man kan uppstöta utan att hamna fel och volta över totalt. Jag är själv sjukt less på hur jag blir när jag hamnar fel/kommer in på fel spår och jag är sjukt less på hur människor tar mig för givet där ute. Antagligen ser det inte min förändring eller är det bara ute efter att trycka ner mig igen.
Vad än alla andra tycker och tror så har jag märkt att jag själv har ändrats. Det är huvudsaken tycker jag!
Jag skriver, träffar, pratar, umgås med precis vilken människa jag vill. Inga rykten är numera acceptabla i mina öron. Sållat bort alla onödiga människor. Nu, NU ska det börjas om ordentligt!!
Va less jag blir, kan det ens gå till på detta viss. Vad är det som är fel när ens familjemedlemar går emot mig? Kan inte jag få någon lugn stund någon gång här i livet eller? Åker till campingen snart i hopp om att få lugn och ro samt slippa träffa människor som jag bara vill absolut inte vill se just nu som jag anser förstör vår familj. Alla säger att jag är hård och reagerar starkt, men ingen verkar förstå att jag vet mer än vad jag vill veta om hela skiten........
....Trodde allt skulle bli bra när man flyttade. Men nej nej nu är det värre än någonsin, känns det som iallafall. Vart borta från Bålsta nu sedan i April och då trodde jag att vissa människor skulle glömt att jag fanns. Men nu går det rykten igen suck... Tur att jag lämnar Bålsta om några timmar i ett par dagar.
På dagens schema. Barkarby-Veddesta-Kallhäll-Bålsta. NU är släppet fullproppat med MINA saker och allt annat som ska inta sina positioner i det nya huset. Ser ni mig? Det är jag som är ljushuvudet med den stora Tv:n.
Just nu sitter jag bara och väntar ut tiden. Vill ha morgondagen NU nu nu nu NU!!!!!!!!!!!
Om precis ett dygn är jag i mitt egna hus, i mitt egna rum, förhoppningsvis i min egna säng. Jag tror ingen förstår hur glad och lycklig jag är. Imorgon bor jag på en NY adress och inom kort har jag dessutom nytt nummer. (varför nytt nummer kan vi ta en annan gång)
Jag tycker synd om alla som träffar på mig imorgon, för jag kommer inte kunna duscha imorgon bitti för alla mina kläder och underkläder ligger längst inne i släpvagnen. Hihi. Raggardusch imorgon bara! ;)
Visserligen har jag gjort allt själv här, men men..... Imorgon bär det av att hämta den stora släppvagnen på Statoil och sedan en sväng förbi Barbarby och sedan Veddesta. Sedan är vi på gång!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu är det inte långt kvar, på måndag kl 13 tycker jag ni alla ska tänka på mig, för då får vi nycklarna till huset och vi ska försöka få in alla möbler redan under dagen/kvällen! Ska bli otroligt skönt! Bara höra av sig, den som vill göra mig sällskap för jag är själv i huset tisdag-fredag eftersom pappan jobbar och brosan börjar plugget igen.
Det måste betyda att jag kan styra mycket själv hur jag vill ha det. Hihi
Har inte riktigt tid att skriva just nu i dagarna. För nu står prioritet ETT att städa, packa, göra rent, fixa ordning här ute på campingen inne i husvagnen. Jag avvärkar mina sista dagar här just nu och på söndag ska vi packa in allt i släpvagn och sedan dra allt till BÅLSTA. Ett eget hus, MITT rum med MIN säng. Ska bli skönt, samtidigt som det är ganska tungt att vara här.
Nu ska jag fortsätta röja lite och packa! Skön känsla.
Man skulle kunna se mig som en väldigt hård och ovetande person. Jag kan nog verka väldigt säker och positiv i saker jag gör, men det har inte alltid varit rätt alla gånger. Att jag inte alls ser vad andra tycker, jag är inte alls vad andra människor ser. Och självklart följer detta – jag bryr mig som tusan om allt och alla har ni något att säga mig eller vill föra fram till mig, säg det gärna till mig men om det är över internet använd gärna ditt riktiga namn. Men jag måste kontra med- jag väljer mina vägar. För det är faktiskt så att man i vissa fall måste se till sig själv också.
Jag har förstått att det är oerhört viktigt att tänka på vem som säger vad i olika situationer. Om någon säger något i avund, i ilska, i frustration, eller omotiverat, då kanske den kommentaren är något som denna ångrar, inte menar eller säger för att irritera. Det vill säga – en onödig kommentar som också kan vara anonym vilket jag ogillar skarpt. Säger något dock något konstruktivt, kreativt eller positivt – då kan man överväga att ta in det.
En personattack är aldrig värd att bearbeta. En personattack mot min stil, min personlighet, min kropp eller livsstil, är inte något som är värt för mig. Det är inget något som bygger på sanning, det är inte viktigt. Varför ska man ändra på sig, bara för att någon man kanske knappt känner, eller någon som mår dåligt, inte tycker att man är rätt i dennes ögon? Detta anser jag är helt fel. Jag står för vem jag är.
Man är inte rätt i allas ögon det är något man helt enkelt måste lära sig. Men så länge man är rätt i sina egna ögon, så kommer man må bra! Varför ska du bry jag om andra människor som inte kan acceptera mig? när jag vet att du aldrig kommer kunna behaga alla. Valet blir ganska lätt – jag behaga mig själv och alla människor som tycker att jag duger som jag är. Jag är en snäll människa.
Har beslutat mig för att dra ett sträck över allt och börja leva som mig själv, som den jag är, det jag vill/ inte vill göra, fatta mina egna beslut och forma mig själv efter hur jag vill vara och bemöta människor i min omgivining. Känner att jag inte alls haft en trygg tillvaro när det gäller hur man sköter sig och är mot människor, därför har jag bestämt att jag bara ska lyssna och känna efter innefrån min kropp och själ. För det känns som att jag bara levt och varit som alla andra människor velat att jag ska vara de senaste åren. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg under dagen.
Ska börja hitta mig själv från och med nu. Måste nog släppa den starka växeln som ligger i och börja tänka lite mer på mig själv och inte bara på andra människor runt omkring.
Det man ger får man också tillbaks.
Har alltid fått veta att man ska kräva, tjata och gnälla för att få som man vill här i livet och antagligen har de människor som lärt mig detta för att de själva är helt omogna i planeten där uppe eller helt enkelt bara gjort så själva i livet och tyckt att det vore det ända rätta. Men vad hjälper det att hota, tjata och kräva egentligen? Inte ett skit, för man får tillbaka precis samma sak som man gör mot andra har jag märkt! Finns mycket jag varit med om som jag inte alls efter många funderingar och kommit fram till att Det här är inte Jag. Det här är ett beteende som andra människor i flera år nöttit in i mitt huvud och jag har självklart fortsatt och fortsatt och fortsatt för jag inte vetat bättre. Dessutom kan man verkligen säga att detta har satt sina spår som jag antagligen kommer att få leva med och jag förstår självklart det människor som tagit avstånd. För jag skulle heller inte vilja bli behandlad på de sätt som jag behandlat människor.
Jag är en människa som man älskar att hata, älskar att reta sig på, älskar att hitta fel på. Jag är alltid på gott humör och har för det mesta alltid något positivt att säga samt skrattar för det mesta jämt. Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Idag har jag två val! Välja att vara på gott humör eller välja att vara på dåligt humör. Jag väljer alltid att vara på gott humör för det är då man mår som bäst. Men varje gång det sker någonting dåligt. kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av detta. Därför har jag börjat dra lärdom av detta för att förstå och inse tills nästa gång!
Varje gång någon kommer och klagar hos mig kan jag välja att acceptera deras anklagelser eller så kan jag välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer självklart de positiva sidorna i livet.
När man tar bort allt runt omkring sig är varje situation ett val, där jag själv väljer hur och på vilket sätt jag reagerar!
Jag väljer hur folk ska påverka mitt humör. Det är jag som väljer om jag vill vara på bra eller dåligt humör. Det är och kommer alltid vara mitt val hur jag lever mitt liv.
Har fått in i mitt huvud att inställningen till saker och ting är trots allt, allt!
Man kan därför säga att dagen IDAG är den morgondag som man bekymrade sig för igår..
VÄLKOMMEN DEN NYA OCH TÄNKANDE inte en dag försent antar jag att många tycker nu!
Va det är skönt att bara vakna upp, trots att natten bjudit på bara några få timmars sömn. Men jag är trots allt uppe med tuppen och ska nog sätta mig och dagdrömma lite om vad som händer om 8 timmar, jag känner mig nervös, glad, lycka. Det känns som att jag har blivit kär i ett hus som jag endast varit i en ENDA gång. Där ska jag bo om en vecka!!!!!!!!!!!!! =) =) =) =) Jag längtar verkligen till ett hus, med riktigt kök, riktig toalett, egen disk- och tvättmaskin och framför allt en egen RIKTIGT säng! Denna vår då vi bott på campingen i en husvagn har varit redan "döden" för mig. Jag gillar inte stället pga hur jag blivit behandlad där, jag gillar inte vissa människor som bara ignorerar, jag gillar inte hur det sköts, jag gillar inte det mesta. Ska bli otroligt skönt att komma därifrån och aldrig sätta sin fot där igen. Det är vad jag känner just nu. Jag har varit därifrån nu ganska länge och jag kan verkligen känna ett stort lugn inom mig nu, för jag gick som på nålar där ute. Just nu håller jag på att förberda mig för att åka dit under veckan nu som kommer för att packa ihop allting som ska till huset, jag har bestämt att ALLT och ALLA mina tillhörigheter flyttas först och direkt bort från husvagnen!
Många kanske tycker jag är larvig, men jag tror INGEN förstår känslan jag har inom mig när jag är där, jag klarar det inte längre. Jag har verkligen fått nog! Varför plåga sig i onödan när man kan välja att flytta rumpan därifrån till någon annana stans.. Hoppas bara ingen förstör det för mig!
Gårdagen blev det fredagsmys med massor av godis, chips, läsk, ljus, musik, spel tillsammans med trevligt sällskap till mig och mina småsyskon ute på altanen tills sent i natten. Skönt att mina syskon funkar med mitt umgänge. Såna dagar är alltid sköna att ha.
Snart beger jag mig till grannlänet, där Ikea ska besökas bland annat. Sedan får vi se vart nosen styr. Ikväll blir det antagligen något uteställe här i närheten. Det är väll hur min dag ser ut.
Jag tror det är dags att börja "solla" bort människor eller vad säger ni? För jag har fått veta att man inte skriver, ringer eller pratar med mig bara för att alla andra människa inte ska märka de, eller att man är rädd för att vissa att man pratar med mig för att en tredje person kan bli sur då... Hur töntigt låter det inte egentligen och vissa människor ska kalla sig för "vuxna människor" börjar tveka på det.
..Känns det som att vissa männsikor börjar dra mig till och det var länge sedan jag var där! Men jag håller på att bli tokig på alla frågor, alla kommentarer, alla påhopp, många och allt bara stör mig känns det som. NEJ jag gillar absolut inte Bresse.... JA jag är ljushårig och inte lätt att känna igen, NEJ jag har inget "förhållande" för hur frisk i huvudet vore man om man hoppade på ett nytt förhållande med sån kort varsel? Jag struntar fullständigt i att jag får höra att man kan se det mellan raderna, men hallå mellan raderna är det ett mellanrum inget annat, jag är helt enkelt inte intresserad, NEJ jag är inte intresserad av alla fula sms och samtal från deseprata idioter. och JA jag känner mig riktigt otroligt utnyttjad. Listan kan göras lång, men låter vissa saker vara oskrivna för då blir det antagligen lugnast runt omkring mig för alla människor tolkar mig fel....
Idag är det Torsdag.................Solen skiner, jag ska ute och sola idag. Senare på eftermiddagen blir det träning..... Oj måste väcka upp lill tjejen som ska till skolan om 45 minuter, hoppas om en kvart kommer pappan och hämtar henne!
Idag har det varit en fart fylld dag. Somnade runt fyra tiden i Jonnas säng tillsammans med henne. Runt sex tiden kommer Jacob in och säger att han vill gosa, vi låg där alla tre i en 80 säng, lagom trångt. Kl åtta ringer mobilen att vi måste kliva upp för idag var stora dagen för tjejen hon skulle nämligen ha sin första inskolningsdag på fritids. Det gick väll helt okej, men fröknarna kämpade på eftersom Jonna inte pratar med människor förutom familjen. Sedan blev det en snabbis i centrum för man måste tydligen ha coola kläder när man börjar skolan inte någon töntig björn eller figur på magen talade Jonna om för mig.
Storstädning som sedan på listan över dagens aktiviteter. Jag kämpade och kämpade med att få rent och när jag väl var klar i hela lägenheten fick den lilla lillebrosan något frispel. Alla soffans kuddar flög runt i hela vardagsrummet, alla bilar kastade han iväg, han öppnade tre stycken festisar och massor utav små babybel ostar och kastade under sängen och den som inte retat systern förut vet hur galen jag kan bli och bara koka av ilska och messade mamma att hon inte skulle bli förvånad fall ungarna var inlåsta ifrådet när hon kom hem. Men efter några ord om att om man inte plockar upp efter sig, åker man i säng och jag vet inte hur många gånger jag fick säga till. Men de blev gjort, eftersom han vet vad som annars händer.
Efter vårt lilla krig intog jag spisen och matlagningen, idag blev det helstekt innerfile som jag pepprade lite lätt och stekte hel på svag värme för att de saftiga ska vara kvar. Sedan skar jag upp den på mitten och petade in massor med ost och vitlök, lindade med bacon och till slut kryddade med svartpeppar och grillkrydda.
Just nu sitter jag här på baksidan med värmeljus, ost och en stor mysig filt samt trevligt sällskap dock på andra sidan telefonluren men det duger just ikväll.. MYS faktor här.
Med de säger jag tack och hej för denna dagen. Imorgon väntar något trevligt...
...Känner mig som en helt ny människa. Sitter och väntar ut tiden, ska iväg vid tre tiden... Ska bli intressant. Jag vet inte vad som hänt, men känns som att jag jag blommat ut på nytt. Sitter just nu och pratar med Backlund innan jag ska bege mig.
Solen skiner på här med jämna mellan rum och självklart passar man på att pressa litegranna då.
Pizzan smakade otroligt bra. Vi fick nämligen special pizza med färska tomater och vitlöksås, kan verkligen rekommendera den var jätte smarrig, sedan fick vi komma hem till ägaren och se hur han bodde. Man kunde inte tro att detta var en lägenhet där en kille bodde, lite imponerad blev jag allt. Tummen upp för min mamma, helt klart godkänt!
Senare under kvällen bestämde jag mig för att inte sitta själv och bjöd över en vän. Trevligt och mysigt med allt prat samt skratt. Mindre skönt var det att gå genom hela Bålsta för att komma hem igen med min träningsvärk i hela ryggen och baklår, men på något sätt känns det ändå skönt efteråt men det kanske är för att massagen jag fick som lugnade musklerna? Vem vet......!!
Imorgon bär det av på nya äventyr, ska nämligen iallafall kolla på styrketräning, får se hur det går och om min rygg orkar med det just imorgon. Sedan på kvällen kommer min lillasyster... För dagen därpå börjar hon sin första dag i skolan här i Bålsta och jag är den ända som får följa med henne henne dit. Men första inskolnings dagen är endast mellan 10-11 så tänkte lura med lill ungen till Barkarby eller Kista, behöver nänmligen klippa litegranna i håret. Får se vad hon säger, man kan alltid locka med något....
Godmorgon. Jag är vaken sen ett tag tillbaka. Ska nog snart inta lite frukost innan dagens träningspass med mamma. Igår mjukade vi upp med en timmes väldigt rasktempo. Förutom att gå en timme varje dag försöker hon även få mig att börja lyfta skrot! Hallå, jag kommer bli en biff snart, gäller bara att äta rätt också.
Igår blev det en trevlig kväll, hade lägenheten för mig själv då mamma ville gå iväg och umgås med en vän till henne på kvällen samt över natten. Därför beslöt jag mig för att bjuda hem ett välkänt ansikte hit till mig. Vi hade riktigt trevligt och satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Förvånad blev jag att vi fortfarande kunde prata, skoja och skratta efter så länge. Vi har nämligen inte träffats på något år. Det är även riktigt typiskt att när man träffar en sån här person så plingar alltid min telefon, vi kom fram till att det blev 6 samtal underloppet om tre timmar.
Nu ska jag ta min träningsvärk och bädda sängen. SOM jag har längtat efter att sova i en riktig säng vilket jag inte gjort sedan i april.
För precis ett år sedan blev jag den lyckligaste människan på jorden om jag får säga det själv. Jag blev allt man kunde bli på en och samma gång. Jag blev tagen med storm och verkligen kär på riktigt.
Nu står jag Här själv och jag hade gjort allt för att jag skulle fått dela denna dag tillsammans med dig. Det svider i mig och inombords hoppas jag fortfarande på att det här bara var en dröm och att jag snart vaknar upp igen.
Alla människor säger att jag ska släppa det och lägga allt bakom mig men hur kan jag göra det när min själ skriker, känslorna är alldeles starka och minnen bara flyter fram och tillbaka i mitt huvud.. Jag kan inte! De går INTE! Jag vill INTE!!!!! Du var mitt hjärta, halva mitt liv, min enda trygghet och det mest viktiga och speciella jag haft. Du gav mig den tryggheten jag behövde som inte ens min familj kan ge mig längre..
Hade gjort precis allt för att fått haft denna dag med dig..
Känner mig helt tom men samtidigt oerhört sviken. För jag visste redan om vad som fanns med i bilden redan i slutet/mitten av juli... Men men vågar man inte stå för saker så är det lugnt för mig antar jag! Jag tror även att alla berörda personer är jävligt glada nu......
Jag förstår inte hur människor tänker, om det tänker överhuvudtaget vilket jag börjar tvivla på väldigt starkt! Jag har ofta fått höra nu den senaste tiden om saker som rör bilder, bilder som jag har på min facebook, på min dator osv. Vem i hela världen ska bry sig om vilka bilder jag har. Det är väll ändå mitt bekymmer vad jag har för bilder, vilka bilder jag väljer att inte ta bort osv. Jag tänker inte ta bort bilder på "han" bara för att människor säger det som inte ens är delaktiga i själva bilden bara för de inte gillar personen i frågan. Jag tänker ha de kvar för jag kan stå för vad jag gjort i mitt liv, vilka människor jag delat mitt liv och upplevelser tillsammans med.
Vill ha helg nu, nu, nu, NU!!!!!!!!!!
