Du gör mig: Förvirrad. Osäker. Svår. Lätt. Förvånad. Blyg. Liten. Tung. Konstig. Levande. Arg. Uppgiven. Stor. Ambivalent. Lycklig. Djup. Ytlig. Förstörd. Ledsen. Glad. Vågad. Sprudlande.. Och full av alla dessa följdtankar.

Jag önskar jag kunde sova när jag faktiskt säger att jag ska det. Att jag kunde släppa allt, om så bara för en stund. Ibland önskar jag att jag inte kunde tänka, och att jag var en ytlig tjej som på heltid inte kunnat se djupet i något. Du gör mig helt jävla galen.. Vet du om det? Vet du om att jag blir galen av allt det här, men att jag i samma stund finner tjusning i det? Vet du om hur mycket jag tid jag ödslar på att tänka, tränga undan tankar och att bilda nya? På att pinsamt nog behöva erkänna att jag tänker på dig..? Jag vet inte ens själv.