Tjejer brukar ofta ha lätt för att vara känsliga men jag vet faktiskt inte när jag senast grät. Jag kan inte minnas annat än att det inte hänt på riktigt länge nu. Och visst är det skönt att vara stark, men ibland får man ta del av beslut som man inte vill veta av egentligen. Ibland får man trots sin otroliga lycka inse det faktum att man bara är människa och att man som det också har förmåga att älska någon av hela sitt hjärta. Jag är inte en människa som är gjort av stål och jag är inte så där hatisk och känslokall som man kan tro om mig. Alla har vi det där lilla varma och extra inom oss som inte alls människor ser.

Jag vet inte vad som är bäst för dig, vad du behöver och vad du troligtvis också vill, min fina vän.. Men jag vet också att jag inte fixar ett beslutstagande av dess like med fasan av vad som skulle kunna hända sen jagandes i ryggen. Jag vet att det är oundvikligt, men i samma stund kan jag inte släppa det. Jag är så rädd att förlora bland det finaste utan att jag ens har något att säga till om. Jag förstår dig helt och hållet men det här är tufft för mig också ♥

2 Kommentarer
2010-10-25 @ 14:22:00 / Direktlänk / Mina ord