Här ligger jag igen, någonstans ibland alla tankar utan någon som helst möjlighet att bringa klarhet. Jag kan inte sova och jag kan inte släppa det faktum att jag gjort något jag lovat mig själv att undvika att göra. Jag har vänt på mig, legat både under och över täcket men inget verkat hjälpa just nu. Jag är helt enkelt för klarvaken för att sova, men alldeles för omtumlad för att kunna få ut något positivt av det. Jag kan inte sluta tänka. Tänka på dig. Tänka på vad vi gjort och kunnat göra men som inte blivit av. Jag kan inte sluta tänka på vad du gör just nu och varför du gör det. Om det kanske finns en liten chans till att du fortfarande ligger och tänker på mig också. Och isåfall varför..

0 Kommentarer
2010-11-03 @ 23:45:00 / Direktlänk / Mina ord