Man brukar säga att det som göms i snö kommer upp i tö. Det cyniska är hur människor bedrar mig innan ovädret klampar in, och att jag upptäcker det då det precis börjat. I det här fallet så kanske "Karma is a bitch and what comes around, goes around" passar lite bättre dock. För det verkar inte spela någon roll hur man handlar eller vad som lovas att inte tas upp, eftersom sanningen alltid verkar komma komma fram med tiden.

Är det inte jävligt att man sätter sin tillit på personer som aldrig behärskat den? Hur löften kan behandlas så fel när det når fel händer? Då de man trott ska stå upp för dig antingen gör något radikalt du efter en lång tid (eller kanske aldrig) får veta, eller kanske istället håller käften när de borde sagt något? Nej, idag är jag besviken på mina s.k närståendes lojalitet som har påvisat sin ickeexistens. Kanske är det meningen att man faller i bitar för att någon gång bli hel igen..

Men tack ändå så jävla mycket. För ingenting.