....på den jäkla campingen. Nu börjar allt igen, svårt att koncentrera sig, svårt att äta, svårt att göra vad man vill.... Direkt man kom innanför dessa grindar vred sig min mage helt och hållet. FYFAN säger jag bara, jag klarar inte av denna falska värld jag lever i och som jag är tillbaka till. Lögner från familjemedlemar, "släkt" som bara ignoerar. Ingen som helst aning om vilket hörn på denna camping som man kan vända sig till. Jag vill bara bort härifrån och tappa bort vägen hit tillbaka. Men inte nog med detta jag känner mig riktigt sårad av att vara här, gamla minnen dyker upp och jag vill inget annat än att bara fälla tårar, men det känns som att jag måste visa mig starkare även fast jag är den mest svagaste personen nu som inte har någon som helst trygghet inom familjen därför sover jag inte ens i mitt egna husvagn då det är en viss person där som jag verkligen inte klarar av att se i ögonen.

Ska börja packa imorgon för jag klarar verkligen inte av att vara här. Jag har verkligen fått nog, vart jag hamnar återstår att se antagligen i Bålsta men det är lika där, känner ingen trygghet där heller. Vart hamnar man här näst soptippen, dårhuset?????

Jag vet inte vad jag ska göra......................