Jag är så jävla frustrerad just nu, och har även varit det hela dagen. Har någon sagt det minsta lilla, har jag utan förvarning bara huggit tillbaka. Det är inte rättvist, och allt är bara så jävla fel angående det här! Vad i helvete har du gjort för att förtjäna det jag aldrig fick ta del av? Jag vill bara kasta allting omkring mig, och kommer inte ifrån den där utmattande känslan. Inte heller lyckas jag släppa allting, för det går bara inte. Orättvisan jagar ikapp mig ikväll och har så även gjort det några dagar tillbaka.

Varför är det såhär, och hur kunde det bli så? Jag fattar verkligen ingenting, och jag är helt nollställd. Det går inte sluta tänka på det, tänka på dig, eller på alla de varför jag ändå inte kommer få svar på. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, och inatt har jag drömt mardrömmar. Tårarna vägrar sluta rinna och jag känner mig så otroligt lämnad. Tack så mycket, tack så in i helvete. Tack för ingenting alls och tack för allt.

Jag är inte vresig, inte trött, inte fundersam. Jag är bara riktigt jävla genomledsen och förbannad. Jag kväver gång på gång mina skrik. Allt påminner mig om det, och det går bara inte att släppa. Fy fan för dig, och för alla minnen som vägrar ta sig ifrån min hornhinna. Fan för alla ord du sagt och fan för alla dagar jag tillbringade tillsammans med dig. Fyfan säger jag bara. Fy fan för dig, Fy fan vad jag saknar DIG!!! ..

:'\

Och snälla fråga inte vad det är som händer med mig, för jag har själv ingen aning. Kanske jag bara inser just nu...