Alla kommer en dag att dö.
Jag kan inte låta bli att undra vad det är som alla tolkar som väsentligt. Med andras liv, andras felsteg och kanske med saker och ting överhuvudtaget. Jag blir frustrerad när personer som inte har anledningar till att lägga sig i mitt liv men som ändå gör det. Hur jag handlar ska väl för i helvete inte röra dem i ryggen när de inte har något med det att göra?
Jag kan bara inte låta bli att skriva det här, för att det finns enorma faktorer som får mig sitta här och slita mig i håret. Explosiva störningar riktade emot alla människor jag en gång försvarat och stått bakom som efter svek och osämja beter sig så jävligt. Jag är för naiv, det vet jag, men hur fan hamnade världen där den är idag? Hur i helvete har den söndertrasats så totalt av allas beteende när man faktiskt, en gång för längesedan kallades kompisar och annat stöd?
Ett avslut då det gång på gång lyfts fram att vi alla en gång ska dö, blir jag än en gång påmind om att det faktiskt är så. Så VARFÖR kan inte människor sluta ta andras liv på allvar och istället ta hand om sig själva utan att lägga sig i vad andra gjort, gör, borde gjort eller kommer att göra? Varför inte släppa falskspel och hämningar gentemot okända människor? Eller kanske för en gångs skull vända ryggen till de man inte tycker om?!
Jag är RIKTIGT JÄVLA LESS på människor som hela tiden, igen och en gång till, trycker ned andra. Som desperat hör av sig med elaka kommentarer för att till varje pris krossa någons självkänsla. Vi vet att alla mår bättre av ignorans, så varför då ödsla tid, ork och rå elakhet på att ta upp saker som får någon att må dåligt? Lägg ner istället.
Jobbigt
