Står upp för mig själv.
Man skulle kunna se mig som en väldigt hård och ovetande person. Jag kan nog verka väldigt säker och positiv i saker jag gör, men det har inte alltid varit rätt alla gånger. Att jag inte alls ser vad andra tycker, jag är inte alls vad andra människor ser. Och självklart följer detta – jag bryr mig som tusan om allt och alla har ni något att säga mig eller vill föra fram till mig, säg det gärna till mig men om det är över internet använd gärna ditt riktiga namn. Men jag måste kontra med- jag väljer mina vägar. För det är faktiskt så att man i vissa fall måste se till sig själv också.
Jag har förstått att det är oerhört viktigt att tänka på vem som säger vad i olika situationer. Om någon säger något i avund, i ilska, i frustration, eller omotiverat, då kanske den kommentaren är något som denna ångrar, inte menar eller säger för att irritera. Det vill säga – en onödig kommentar som också kan vara anonym vilket jag ogillar skarpt. Säger något dock något konstruktivt, kreativt eller positivt – då kan man överväga att ta in det.
En personattack är aldrig värd att bearbeta. En personattack mot min stil, min personlighet, min kropp eller livsstil, är inte något som är värt för mig. Det är inget något som bygger på sanning, det är inte viktigt. Varför ska man ändra på sig, bara för att någon man kanske knappt känner, eller någon som mår dåligt, inte tycker att man är rätt i dennes ögon? Detta anser jag är helt fel. Jag står för vem jag är.
Man är inte rätt i allas ögon det är något man helt enkelt måste lära sig. Men så länge man är rätt i sina egna ögon, så kommer man må bra! Varför ska du bry jag om andra människor som inte kan acceptera mig? när jag vet att du aldrig kommer kunna behaga alla. Valet blir ganska lätt – jag behaga mig själv och alla människor som tycker att jag duger som jag är. Jag är en snäll människa.
