Hur ska jag kunna låta dig gå med alla dessa analyser? Då jag undermedvetet studerar varenda bokstav du skriver till mig och varför du faktiskt gör det? Hur ska jag kunna tänka bort dina bra sidor när jag inte kunnat göra annat än att endast se dem? Jag har kommit till en punkt då jag inte längre orkar stå på din sida. Då jag numera väger vad som är bra respektive dåligt, för mig. Jag har insett att jag inte längre kan tala för ditt parti när du i princip aldrig talat för mitt eftersom jag faktiskt är smart och du har aldrig förstått någonting. Jag orkar inte hur mycket som helst, älskade du. Hur skulle jag kunna?

Det är dags att bestämma hur du vill ha det, vad du vill minnas och varför du beslutar det du gör. Det är dags att se det ur andra vinklar, kanske till och med pröva på det du alltid förkastat. Men hur skulle du kunna, när du aldrig tagit dig modet förut? Du behöver inte spela oberörd när jag vet att du inte är det. För du kommer aldrig att vara oberörd vad du än beslutar dig för, och jag, jag kommer alltid vara någon för dig. Din första och kanske även din ende som står kvar. Men vad spelar det för roll om vi helhjärtat går skilda vägar och vad spelar det för roll när du aldrig efter vad som hände vågat möta min blick?

Familjen är viktigast eller hur? Varför gör man då som du gör.