Jag tror att det är lätt att underskatta livet. Kanske går saker som man vill utan att man egentligen tänker på det emellanåt. Skulle jag exempelvis överanalysera mitt liv just nu är det nog egentligen rätt bra, men att det också samspelar med hur svårt det är att se det..

Jag har mer skrivarglöd än jag tidigare någonsin haft, och jag gillar konstigt nog hösten. Kanske är det just nu, som varje år, bara jobbigt att spendera de mörka tiderna på egen hand. Men i dubbelmoralens tecken behöver jag inte vara ensam när jag har mina vänner. Det är så lätt att skylla på allt. Att må dåligt för att man inte orkar annat.. Men att må dåligt tär nog ännu värre. Nu är det dags att sträcka på sig. För jag tror på att det är min tur nu.