Vi har alla dåliga dagar. Dagar då allt tycks gå fel och då minsta lilla felsteg eller fläck på byxorna skulle kunna få en att brista i tårar eller bråd och oavkortad ilska.

Men om jag ska vara ärlig förvånar jag mig gång på gång över hur mycket vi faktiskt klarar av i helhetsperspektiv. Förlust av de som står oss nära, skilsmässor eller avslut på något som betydde något, och ibland "bara" styrkan att kunna ignorera allt människor säger, tycker och tänker om en. Jag har fått otroligt bra självförtroende det senaste och kanske beror det också på att jag är riktigt jävla envis.

Blir du dumpad, förolämpad eller lämnad är det inte din förlust. Försök att se hur personen påverkade dig negativt istället för alla stordåd denne gjort. Gör saker du tycker om, tillåt dig själv att gråta men försök undvika att förklara till ALLA hur ledsen du är. Försök istället skriva ner det någonstans för din egen skull. Något som fungerat som en process av ilska har för mig också varit att adressera ett brev, med frimärke och allt genom att i det skriva precis vad man känner för att senare antingen riva sönder det i miljoner bitar eller att bränna upp det.

Den viktigaste personen i ditt liv är du själv. Människor kommer komma och gå, kanske föralltid lämna dig i en del fall och situationer, men du är ditt eget centrum. Agera också som att du har makten att förändra ditt liv, för det har DU själv makten att göra. Det är du själv som dessutom bestämmer när det är dags för det. Ingen annan.

1 Kommentarer
2010-10-23 @ 12:08:50 / Direktlänk / Mina ord