Ett tjugotal dokument på bara en enda dator, fulla med konversationer mellan oss båda. Säkert ett tiotal fyllda anteckningsblock med tankar som rör dig och flera hundra dokument som förklarar mina känslor. Jag hatar att inse hur jävla lång tid vi låtit det här gå. Hur många gånger vi båda ändrat våra åsikter och hur många gånger vi förnekat våra känslor gentemot varandra. Varför lät vi bara inte naturen få ha sin gång? Varför lät vi inte bli att komma emellan och plocka sönder varandra fullständigt? Att genom raka ryggar, självsäkra blickar och menande ansiktsuttryck förvärra situationen för den andre?

Jag kan inte låta bli att undra om vi någonsin lärde oss något av det här. Om vi fick ut något av att bete oss som vi gjort sedan vi först träffade varandra.. Jag vet inte alls om jag mått bättre av att försöka få dig falla på knä, be om ursäkt eller prata skit om allt som har haft med dig att göra... Vet du?