Ingen kan någonsin säga att det har varit lätt, för det har det inte. Det här har aldrig varit lätt. Faktum är, att jag aldrig tidigare gått igenom något svårare. Kanske är det alltsammans en fas, något jag måste gå igenom för att det ska bli bättre senare. Kanske är det bara mitt humör som gör att det faktiskt inte påvisats några markanta framsteg överhuvudtaget. Jag vet faktiskt inte.

Jag har mig själv på min sida. De närmsta vännerna och hela livet framför är också till för att stanna. Åtminstone vad jag är medveten om såhär långt. Jag ser ingen anledning till varför det inte skulle fungera? Varför jag inte skulle kunna hantera situationen då jag har alla förutsättningar att lyckas, med mig i bagaget? Jag tror allt handlar om mod, hopp och en enorm viljestyrka. Även om omgivningen antar att den saknas, krävs det styrka att bevisa motsatsen. Och visst fan kan det ta tid, men ibland är det faktiskt det enda som behövs för maximal övertygelse.

För trots allt, tror jag att jag kan fixa det. Det måste vara det viktigaste.