Ny vecka, nya sidor.

Jag känner att livet börjar ordna upp sig nu. Just nu känns nästan allt bra. Ja precis, nästan allt! Och jag menar inte att klaga, för då har vi alla fattat det fel. Det enda jag inte fullt ut kan uppskatta är något jag egentligen aldrig kunnat hantera, så varför då klaga? Förstår verkligen inte.

Jag har under de senaste veckorna lärt mig att uppskatta nuet. Och visst är det kanske en av de mest uttjatade klyschorna i världen, men ändå. Att tänka på hur skönt det är att duscha, hur mycket jag uppskattar de där små komplimangerna ifrån mina vänner, eller hur mycket ett leende ifrån en främmande människa kan betyda. Börjar man se livet för vad det är, och inte för hur det hade kunnat vara med eller utan diverse småsaker så lovar jag att man kommer uppskatta det hela på ett helt annat sätt. Det har funkat för mig och jag tror inte att det är en tillfällighet.

Fick en anonym fråga igår, trots att jag inte gillar sånt tänkte jag iallafall ge dig ett svar. Jag har ingen pojkvän och har inte haft de senaste 6-7 veckorna? Tyvärr går det inte ens att hålla kontakt på något konstigt vänster antar jag vilket är synd! Men jag kan skriva om kärlek trots att det inte finns någon speciell för mig just nu. Haha =) nästa gång tycker jag du kan stå för vem du är iallafall.

En annan kommentar löd om hur jag orkar med att leva ett sånt tufft liv? Jag antar att jag vant mig att hantera vissa situationer, medans andra bara vill sänka en totalt. Man får helt enkelt komma fram till vad som känns bäst för en själv och för mig tror jag att det bästa är om jag håller mig till de människor och saker som förgyller mina dagar istället för att hålla mig till personer som bara är ute efter att trycka ner mig. Jag försöker varje varje dag, men det är inte varje dag jag har orken att stå emot. För vissa dagar är mer kämpigare än de andra.





Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback