Under de senaste månaderna har jag haft väldigt svårt att tänka innan jag agerar vilket för mig bara har inneburit negativa påföljder. Jag har förlorat vänner, tillit gentemot föräldrar och så mycket på att bara inte inse vad jag håller på med. Mycket har handlat om att jag baktalat folk jag kanske egentligen inte känner så pass väl för att kunna ha en egen uppfattning om, men det har även handlat om att jag bara kunnat tänka i efterhand vilket gör att jag bara mått sämre även om jag velat tro motsatsen.

Jag har inte trott att jag inte har makten att göra något åt det. Att jag faktiskt har storheten att avsluta den idioti jag håller på med. Det kan kännas som om man är totalt maktlös men det är ändå du som styr över hur ditt liv ska stakas ut. Har jag någonsin tänkt på det ur det perspektivet?

Lär dig att alltid sätta dig själv i första hand. Lära sig känna vad som är bäst för sig själv och vad som gör mig illa. Och tänk innan man gör något som kan kännas rätt för stunden. Kom med inställningen att alla har något som tynger ned dem och att jag inte borde nedvärdera innan du känner någon. Jag har precis börjat och det är inte lätt, men det måste göras då man upptäcker att man inte längre vet vem man är. Du ska trots allt leva med dig som person hela ditt liv, och vem mår bra av att gestaltas som en l"hitler"? Jag fixar inte den jag blivit och varit, och ibland måste man, trots sitt självfortroende, erkänna att man är ett monster som jag varit ett  bra tag.