Jahapp......
För precis ett år sedan blev jag den lyckligaste människan på jorden om jag får säga det själv. Jag blev allt man kunde bli på en och samma gång. Jag blev tagen med storm och verkligen kär på riktigt.
Nu står jag Här själv och jag hade gjort allt för att jag skulle fått dela denna dag tillsammans med dig. Det svider i mig och inombords hoppas jag fortfarande på att det här bara var en dröm och att jag snart vaknar upp igen.
Alla människor säger att jag ska släppa det och lägga allt bakom mig men hur kan jag göra det när min själ skriker, känslorna är alldeles starka och minnen bara flyter fram och tillbaka i mitt huvud.. Jag kan inte! De går INTE! Jag vill INTE!!!!! Du var mitt hjärta, halva mitt liv, min enda trygghet och det mest viktiga och speciella jag haft. Du gav mig den tryggheten jag behövde som inte ens min familj kan ge mig längre..
Hade gjort precis allt för att fått haft denna dag med dig..
Känner mig helt tom men samtidigt oerhört sviken. För jag visste redan om vad som fanns med i bilden redan i slutet/mitten av juli... Men men vågar man inte stå för saker så är det lugnt för mig antar jag! Jag tror även att alla berörda personer är jävligt glada nu......
